Hem / Inspiration

Inspiration

Vissa av traditionerna som finns i samband med en begravning, oavsett om de är av kultur- eller religionsbaserade skäl, är viktiga och har sin givna plats som inslag i sorgearbetet. Igenkänningen av ritualer, seder och bruk är ofta viktiga för att vi ska kunna gå igenom sorgeprocessen som vi är illa förberedda på, och främmande för. Vi behöver helt enkelt vissa moment i samband med begravningen som vi känner igen och vet hur vi ska hantera.

Det går att med små medel att få balans i såväl traditioner men också i den personliga utformningen av begravningen. Ett fotografi eller en minnessak vid kistan, kanske den avlidnes favoritmusik på orgel? Vi berättar gärna mer vid vårt möte om hur man kan ge avskedet en personlig prägel.

Om Du ska ordna en begravning, sätt Dig själv i främsta rummet. Vad tycker Du? Vilka önskemål vill Du framföra å den avlidnes vägnar? Din mamma eller pappa kanske var oerhört förtjust i en viss typ av musik. Eller kanske gick det inte en familjetillställning utan att hen serverade räkmacka. Kanske motorcykeln ska få stå jämte kistan? Eller sågen som användes så ofta ska få ligga vid kistan?
Det finns en oändlig mängd varianter på hur minnen kan gestaltas. Vårt arbete är att tillgodose Era önskemål. Inget annat. Nedan presenterar vi några begravningar där man tagit fasta på det personliga, i syfte att ge Er inspiration kring hur man kan gå tillväga.

Fotbollssupporterns vackra avsked

"När vår farbror gick bort blev hans begravning en hyllning till hans liv och hans stora passion, fotbollen och HIF. Kistan, som var målad i klubbens färger med rött lock och blå botten, pryddes av hans halsduk som han alltid hade med sig på matcherna. Framför kistan låg en liten blomsteruppsättning, formad som en fotboll. Under det fina arrangemanget med kista och blommor, låg en grön matta som förde tankarna till den vackra gröna fotbollsplanen.
Ceremonin ägde rum i Odd Fellow-lokalen i Helsingborg och tillsammans sjöng vi sånger som vår farbror tyckte om. Vi hade också fått hjälp av begravningsbyrån att ordna en fantastisk solist som sjöng ”You´ll never walk alone”. Akten fick ett fint avslut när solisten stillsamt sjöng ”På gator röda och blå” i vilken vi alla stämde upp i. I samlinglokalen som ligger intill var det i all enkelhet uppdukat med varmkorv och öl, vilket alltid var ett givet inslag på Olympia, när vår farbror var där!"

Mosters vackra avsked

"Vår moster var en mycket parant dam. Hon var alltid uppkläd, ofta med knallröda pumps och ett lika rött läppstift. Man kan säga att detta röda inslag var hennes signum. Hon var alltid lika fin, med håret noggrant uppsatt och i färgstark blus, oavsett om hon skulle gå på Stadsteatern eller om hon skulle ner till affären.
I kyrkan, på hennes begravning, stod den knallröda kistan omgärdad av vackra blommor. När gästerna anlände hördes fågelsång i bakgrunden som förde tankarna till alla fina dagar, då vi suttit i hennes trädgård och hört på fåglarna. Eftersom hon älskade teater, kultur och opera fick gudstjänsten inramas av Fångarnas kör och Pärlfiskarna som orgel och sång. I församlingshemmet var det dukat med smörgåstårta och vackra vårblommor på borden och en pianist spelade stämningsfullt olika låtar som låg moster varmt om hjärtat"

Lantbrukarens vackra avsked

"Vår pappa tog över föräldrarnas lantbruk i tidig ålder och fick snabbt lära sig allt som hörde gården till. Han var en mycket gladlynt människa som alltid hade nära till skratt och älskade att ställa till kalas och fest. När han, 93 år gammal, drog sitt sista andetag kände vi att vi barn ville göra någonting särskilt för att hedra pappa. Vi berättade för begravningsbyrån om pappa, hans personlighet och vad han älskade i livet. De hjälpte oss sedan att ordna med alla praktiska saker inför begravningsgudstjänsten. På begravningsdagen körde begravningsbilen hans kista till gården där han verkat hela sitt liv, en sista gång. På gräsmattan utanför boningshuset stod sedan hans enkla kista, smyckad med vackra blommor som vi själva hade plockat runt gården.  Officianten läste ett starkt och engagerat minnestal och två sångare sjöng bl.a. ”Fattig bonddräng” som han ofta själv gått och visslat på gården. Det var så fint, så personligt och speglade verkligen pappa! Begravningen bär vi alltid med oss som ett fint sista avsked i hans ära."